Idag har vi varit till barnmorskan, hela familjen faktiskt. Ja nästan iaf Filip ville inte följa med in utan stannade i väntrummet och läste istället ;) Alla prover var bra, jag har super järnvärde och det känns ju bra :) Jag ska få lämna urinprov till hälsocentralen igen då dom ändrat rutinerna och inte längre tar urinprov på barnmorskemottagningen. Lite information och prat om sånt vi redan vet (har ju gjort det här ett par gånger nu) och sedan mättes magen och vi lyssnade på hjärtljuden.

Lika underbart som vanligt. Bebisen svarade upp med ett par rejäla sparkar men inte i närheten av vad den gjorde igår kväll. Då hade jag legat och läst en längre stund då bebisen plötsligt fick för sig att börja tok sparka inne i magen, hela magen hoppade och for. Ropade upp Petter som verkligen fick känna på rejäla sparkar.

Vi har gått igenom mycket och det har verkligen varit tufft, både för mig och Petter. Jag tror Petter har svårare att ta till sig denna graviditet, lika rädd han för att bli sårad och besviken igen. Han har ju känt bebisen tidigare men inte på detta vis. Vi båda skrattade och det kändes så himla skönt att se Petters glädje och lättnad.

Men jag är rädd, Petter är rädd, Filip är rädd och frågar då och då om bebisen fortfarande lever... Lukas är nog den enda som tar detta med ro, för honom ligger det en bebis i magen och simmar i vatten :)

En så efterlängtad bebis!

Lukas lyssnar på bebisen :)

Gjorde en beställning från apoteket, lite emot mina principer men jag orkade inget annat. Igentligen tycker jag alla nätshoppar är trist för i det långa loppet innebär det att de riktiga butikerna försvinner. De lokala apoteken kommer stänga ner när de inte längre lönar sig då det är mycket billigare att ha en nätshop där allt kan samlas i ett huvudlager och köparen själv betalar frakten... behändigt, lättsamt men människor förlorar sina arbeten... de där lätttillgängliga lokala små apoteken försvinner, vilket jag inte vill. Men jag bryter rätt ofta mot mina egna principer ;)

Så även denna gång då och gjorde en stor beställning på saker JAG behövde, olja till magen bland annat. Spänner rejält i den nu och även om det inte hjälper mot bristningar etc. så kliar och spänner inte huden på samma sätt när den smörjs med oljan.

Av samma principer använder jag inte själv scanning på ica (dock gått mot mina principer och provat en gång men det var inget för mig) eftersom det i det långa loppet innebär att butikerna kan säga upp personal då kunderna scannar sina varor själv och kassörskorna blir överflödiga...

Jag är en väldigt principsfast människa men försöker att frångå dom vid behov, för att prova, utmana mig själv, testa gränser, vara lite öppen för nya saker men återkommer ofta till mina principer men då har jag iaf provat ;)

Snart, snart, snart är värsta skit veckan på länge över.... Det är inte ofta jag klagar när jag blir själv med barnen men denna vecka har nog tagit priset. Jag har medvetet låtit bli att blogga de jag inte känt mig särskilt positiv en endaste dag... Petter har varit borta och jagat i en vecka, en väldigt lång vecka.

Mycket trixande och fixade för mig att få veckan att gå ihop, utbildning på jobbet, logopedbesök för Filip som mormor tack och lov kunde ta. Sena dagar och till på köpet har jag varit så SJUKT TRÖTT. Alltså ni vet trött men gånger hundra... jag har lagt mig samtidigt som barnen VARJE KVÄLL, kvart över åtta har jag legat i sängen och antagligen somnat först av oss alla. Barnen har fått sova med mig i stora sängen då jag inte orkat ta tag i läggningarna på annat sätt...

På torsdagen ledsnade jag då jag kände att detta är inte normalt, att jag blir trött är inte konstigt, gravid heltidsarbetande med ensamt ansvar MEN inte så här trött. Fick tid omgående på hälsocentralen och efter ett urinprov fick jag tid till läkaren och pencillin. Urinvägsinfektion!!! Uppfyllde alla kriterier, trötthet, ryggont, kissa ofta, svårt att hålla tätt etc. Efter några dagar börjar jag sakta men säkert känna mig liiite bättre...

Lördagen började mindre bra, Lukas var lite gnälligare än vanligt och efter en tur till affären rusade febern upp och eftermiddagens roligheter fick ställas in. Kalas för två kusiner med middag, tårta och bad i vedeldadtunna, bevikelse! Men mormor och morfar var snäll och kom och hämta Filip så han fick åka på kalas iaf och sova kvar hos mormor och morfar.

Idag var planen att Petter skulle hämta Filip på hemvägen men då fick han skjuta en älgko och det drog såklart ut på tiden så jag och Filip fick åka istället. Hemma igen har jag passat på att baka lite. Äppelkaka till morgondagens apt, tyvärr blri det vabb på dagen tills Petter slutat men det är sånt man får räkna med, Lukas är inte helt kry ännu.

Fogarna spökar om kvällarna men annars har veckan trots allt fungerat men just nu HATAR jag allt vad älgjakt heter... det där förbannade älgköttet vi knappt äter... mycket gravidhormoner nu!!!!

Imorgon är jag nog snällare...kanske....

Hoppas snart bli piggare!!!

Har inte knäppt så många magbilder ännu, dels för att det har inte varit så tydlig bebismage... och för rädslan... jag är oroligare denna graviditet så enkelt är det. "Det som inte syns, finns inte"... eller hur är det???

Tyvärr är det väll lite så jag ännu känner. Jag har inte ens varit helt öppen mot alla föräldrarna på jobbet med det ännu, det gör fortfarande lite ont. Jag känner mig tryggare efter ultraljudet men långt ifrån säker.

Men magen växer, bebisen sparkar både på dagar och kvällar. Så fort jag sätter mig ner en stund :)

Jag har tom växt i hängselbyxorna :)

Och snart växt ur dom ;)

Filip har många funderingar kring bebisen. Om den lever, om den kommit ut, när den kommer ut?

Det är ju otroligt mycket känslor kring denna bebis... Ingen av oss tar för givet att vi kommer få en bebis, därav Filips frågor om den lever... i hans värld så vet han ju nu att det faktiskt kan vara så att den dör och vi kan ju inte göra annat än säga till Filip att vi hoppas den överlever och växer sig stor innan vi får träffa den. Men vi längtar och håller tummar och tår så hårt vi kan!!!

Idag går jag in i v. 22 och fostret räknas som barn, en stor milstolpe. Nu räknas det inte som missfall om något händer, försäkringar träder i kraft.

Igår låg vi hela familjen och kollade på film och Filip skule lyssna på bebisen i magen och la huvudet mot magen och möttes precis då av en stark spark rakt in i örat. Mycket förvånad utbrast han "den sparkade mig i örat". Mysigt att vi kan ta del av bebisen allihopa nu :)

Igår lyckades Petter känna bebis sparka :) Annars känns det inte som det händer så mycket i graviditeten just nu... magen växer och syns tydligt även med kläder på. Känner den sparka varje dag, vilket är en otrolig lättnad vid varje rörelse!!! Känner av fogarna men tänker till och försöker allt vad jag kan att tänka till, behärska mig... Jag har helt enkelt dragit ner på tempot från 110 % till ja nästan ingenting. Den här gången vill/behöver jag jobba så länge det bara går!!!