Redan torsdag, veckodagarna verkligen rusar fram och snart är det helg, en helg jag verkligen ser fram emot då denna vecka varit rätt tung tycker jag, dels för att jag jobbat några timmar extra, varit på föreläsningen och haft en hel del extra att tänka på. Känner mig otroligt trött på morgonen men sedan går ju faktiskt hela långa dagen av bara farten och kvällarna ännu fortare och det känns knappt som jag hinner träffa barnen och prata med deras far om hur dagen varit än mindre bry mig om bloggen... (och då behöver jag dessutom inte ens hämta barnen från fsk och fixa middag för den står redan på bordet när jag kommer hem)
Men jag vet ju att det är så här livet ser ut men ändå har jag så svårt att acceptera det, jag vill arbeta, jag tycker om mitt arbete men jag vill ju så klart vara så mycket jag kan med mina barn och där imellan ska jag hinna med maken och inte allra minst MIG SJÄLV också...
HUR FÅR MAN LIVSPUSSLET ATT GÅ IHOP?
eller igentligen
Hur lär man sig ACCEPTERA livspusslet?
Kusin Eva
11 februari 2011 11:02
Undrar desamma ja!?
Men ja tror att idag så ska man ha så mycket (tvapparter, dvd, mobiler mm) som kostar så fruktansvärt mycket pengar så de är därför vi måste jobba så mycket! Man skulle nog lätt kunna leva på att jobba 50% om man inte hade alla "lyx" prylar! De tror ja iaf! Man behöver inte allt som man har idag! För hur klara dom sig förr!!?? O dom odla sin egen mat (potatis, morötter mm) själv oxå o de kan ja tänka mig gör att man spar pengar!
Men de ser ju inte ut så i dag...men man kan om man vill! =)
Inte för att ja svara på din fråga kanske men de va de här ja tänkte på när ja läste ditt inlägg!
Ha de bra o hälsa!
Kram kram
http://fen.bloggplasen.se
Kisse
11 februari 2011 14:09
Ja självklart handlar det om att hålla konstnaderna nere så klarar man sig med lägre inkomst... men jag vill inte jobba mindre än 75% som jag gör nu för då känner man sig inte lika delaktig på jobbet och jag vill jobba också det är bara att tiden går så ruskigt fort hela tiden!
nikita
17 februari 2011 18:39
ojj.. det är rätt så intressant att man är så olika som människor.. jag jobbar heltid och sköter allt i hemmet, städ tvätt matlagning osv.. och ändå känner jag väldigt sällan att jag inte hinner med mig, visst kmr de perioder eller vissa veckor då ja tkr ja träffat lite vänner eller inte träffat daniel så mkt.. men ofta så tkr jag att jag har mkt tid över :O
och nästan aldrig känner jag att jag måste pussla ihop tiden på dagarna för att få den att räcka till.
http://nikital.blogg.se
Kisse
17 februari 2011 19:58
hmm ja klart vi alla är olika tror det beror på vilka mål vi har i livet, familjesituation, arbetstider etc. det finns mycket som styr och vi har alla olika pussel som ska läggas ;) En del lättare, en del svårare ;)
Rent allmänt jag jag nog säga att jag själv alltid är sista pusselbiten som ska på plats träning, egen tid etc och oftast är det nog där pusslet faller, jag prioriterar att ge barnen och maken den största delen av tiden hemma, hushållet resten och sen står jag där allt för sent på kvällskvisten och konstaterar att jag redan borde ha lagt mig för att sova...