Filip längtar efter pappa och jag åxå. Förrut satt han och hade ett långt samtal med bilden på Petter på vårat skrivbord.

Fick fin främmande förrut, Poa och Mattias tittade in på en fika. Trevligt värre. Filip var blyg för Mattias när han satt med Poa men när han satt med mamma då var han inte så farlig :) Men så fort han satt med Poa blev han ledsen när Mattias pratade med honom. Märks att han börjar bli stor nu, Filip alltså.

Fick Filip att somna strax efter åtta eftersom han var jätte trött men jag verkar aldrig lära mig eller så lever jag på hoppet varje gång för slutar ju alltid med att han bara sover 40 minuter och är sedan tjurigare än tjurigast. Så nu sitter han här med mig, piggare än piggast :( Jag är verkligen inte pigg, höll på att somna på sängen förrut men måste ju ut med hunden först, trodde ju Filip kunde somna så jag gick gå ut med honom men icke. Blir som vanligt då, Filip får ligga i vagnen i hallen och jag följer bara med Macken en bit ut för att kunna höra Filip samtidigt.

Är så mycket lättare allting när man är två, är så mycket lättare om vi kunde ha rutiner som fungerade varje kväll inte varanann eller var tredje...(försöker inte ge dig mer ågren Petter men det är ju så) Blir ju lättare med tiden inbillar jag mig, har ju i alla fall blivit bättre nu när koliken är över. Nu är det ett helt annat grin och man känner inte samma maktlöshet men det är ju lite frustrerande det här åxå!