Ja se karlar... bestämde mig imorse för att ta sovmorgon eftersom det är jag som klivit upp med den stora sonen varje morgon sedan Lukas föddes, Lukas den sjusovaren har sovit kvar med pappa i sängen. Bestämde mig för sovmorgon med andra ord men brukar ju typ aldrig sova längre än till nio i alla fall så ställde ingen klocka... vaknade 10.20 hade tid på bvc 10.30 *suckade tungt* tvingade maken att ringa och berätta att vi inte skulle hinna i tid... 11.45 klev jag in på bvc... tar tid att göra sig klar plus att vi har restid på cirkus 20 minuter åxå... jag trodde ju att maken skulle väcka mig... att han hade lite koll på att vi faktiskt skulle till bvc eftersom vi pratade om det senast igår kväll... men icke han och Filip kollade på film och hade noll koll på klockan...

Är det något jag hatar så är det att komma för sent, man ska hålla tider sen om man är 5-10 minuter sen, det får man räkna med men jag blir så jäkla stressad. Ordning och struktur gillar jag, jag mår bra när det är städat hemma, påsarna ihopvikta (ja jag viker soppåsar) jag vill helst att saker och ting ska ske på MITT sätt och får verkligen anstränga mig för att inte köra över folk och deras önskemål speciellt min mans ;) Tålamod är inte min starka sida och det ska hela tiden hända något för att jag inte ska bli uttråkad däremor har jag oftast inga som helst problem med att vara själv, så länge jag själv valt det.

Det är jätte skönt att ha Petter hemma att vara två som delar på ansvaret över barnen MEN det kan även reta gallfebern på mig och jag har flera gånger hotat med att Petter får åka och jobba om han inte gör något vettigt, sitta på en stol och dricka kaffe i flera timmar ger mig myror i hela kroppen... tar jag med koppen ut går det däremot bättre, hela dagarna strävar jag efter att komma ut så mycket som möjligt eftersom jag helt enkelt mår bättre då. Jag har alltid älskat att vara ute, mamma har berättat att jag stod ute jämt  (vagnen med mig i alltså) när jag var liten eftersom det bara var då jag var tyst, jag skrek till jag var 6 månader då dom konstaterade att jag var komjölkallergiker men ute var jag tyst ;)

Att jag valt det yrke jag har (tid. lärare/förskollärare) är ju delvis för att få vara ute så mycket som möjligt, att få jobba med barn och då ska ni veta vilket lååångt tålamod jag har, där sätter sig min tjurighet in ;) Åh jag saknar redan att jobba när Lukas bli så pass stor att jag kan lämna honom med Petter eller fixa barnvakt kommer jag nog börja jobba lite smått igen, hoppa in och vicka när det behövs. Missförstå mig rätt jag älskar att vara hemma med mina barn men jag älskar ju att jobba åxå och min rastlöshet gör att jag inte "bara" kan vara hemma men min plan är att vara hemma i 1-1½ år innan Lukas ska skolas in på förskola han åxå sen om jag kommer vara hemma hela perioden eller om Petter ska vara hemma något själv får helt enkelt arbetsmarknaden avgöra, just nu har jag ju inget jobb att gå tillbaka till :( 

 

nikita

9 oktober 2009 03:22

sådär är ja me , allt ska göras på mitt sätt å har ja inte kontroll över läget eller vart saker befinner sig så blir jag galen, om en ynka strumpa är borta kan jag bli tokig och skrika , springa runt .. leta tills jag hittar den, låter konstigt i vissas öron.. men kontrollbehov är kontrollbehov.

http://www.nikital.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Swish och nu är sommaren här... eller sommarmånaderna har i alla fall börjat, sommarvärmen har inte direkt infunnit sig ännu. Förra helgen var vi på kosläpp, mysigt att se glada kor skutta ut mot sommarbete. Lekte lite i lekparken brevid bond...

Galet var tiden går snabbt! Nu har vi avverkat både jul och nytt år är påbörjat. Månaderna swishar förbi. Julafton firades här hemma tillsammans med min halva av familjen. Mamma, pappa, alla mina syskon med respektive och nästan alla barn (saknad...

Barnen fick en tidig julklapp av gudfar Stefan och Rosanna (och lille Sylvester) nämligen att besöka trolska skogen. Så fint att ge barnen upplevelser i present/ julklapp då de redan har så mycket leksaker. Jag fick också följa med, vilket jag tycker...

När barnen fyller år brukar vi slå ihop släktkalasett. Är ju bara 4 dagar mellan Filip och Lukas men ett par månader kvar tills Edwin fyller 4 år. Men vi brukar fira honom på samma gång. Bara långt att vänta gör honom och svårt att förstå varför kala...

I torsdags fyllde Filip 9 år. Började dagen med kalas i sängen. Paketöppning och go fika. Barnen får alltid önska vad de vill ha. En bok om rymden, cykellampa och en låda lego fick Filip. ...