Var rätt tung dag igår (och idag) när jag insåg att det var igår vi skulle ha varit på rutin ultraljudet... då vi skulle ha fått se en frisk, pigg bebis sparka runt i magen...

Tack och lov att jag började blöda innan iaf så vi inte behövt se där på rutinultraljudet att bebisen var stilla... även om jag inte trodde det var så illa som det var så fanns ju oron där och misstanken att något var fel... ännu värre marddröm har det ju varit att komma dit och inte haft misstankar om att något var fel...

Precis ibörjan, ville jag bara bli gravid DIREKT... nu har jag kommit till nästa steg då tankarna maler HUR FASEN SKA VI VÅGA IGEN? Livrädd att något ska gå fel igen, kommer jag vara nojjig hela tiden, hur ska vi våga glädjas???

Tankarna maler, jag är trött så sjukt trött långt inne i själen, känns som det hände för evigheter sedan samtidigt som jag stannat på den 21 november. Känner mig fortfarande frånvarande, ser fortfarnde en stilla bebis på ultraljudskärmen och hans pytte pytte små händer, så liten, så fridfull, så älskad, så jävla saknad.

Det gör så himla ONT långt långt långt in i hjärtat...

MEN...

Glömma kommer vi aldrig göra men minnet kommer såklart att blekna och

jag är rädd att glömma hur han såg ut...

Jag är rädd att tala om att det var en pojke, att tala om hans namn, att han ligger i en minneslund (inte än då men så småningom) för det blir så mycket mer verkligt då... och gör så mycket ondare...

Idag är jag inte stark :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Swish och nu är sommaren här... eller sommarmånaderna har i alla fall börjat, sommarvärmen har inte direkt infunnit sig ännu. Förra helgen var vi på kosläpp, mysigt att se glada kor skutta ut mot sommarbete. Lekte lite i lekparken brevid bond...

Galet var tiden går snabbt! Nu har vi avverkat både jul och nytt år är påbörjat. Månaderna swishar förbi. Julafton firades här hemma tillsammans med min halva av familjen. Mamma, pappa, alla mina syskon med respektive och nästan alla barn (saknad...

Barnen fick en tidig julklapp av gudfar Stefan och Rosanna (och lille Sylvester) nämligen att besöka trolska skogen. Så fint att ge barnen upplevelser i present/ julklapp då de redan har så mycket leksaker. Jag fick också följa med, vilket jag tycker...

När barnen fyller år brukar vi slå ihop släktkalasett. Är ju bara 4 dagar mellan Filip och Lukas men ett par månader kvar tills Edwin fyller 4 år. Men vi brukar fira honom på samma gång. Bara långt att vänta gör honom och svårt att förstå varför kala...

I torsdags fyllde Filip 9 år. Började dagen med kalas i sängen. Paketöppning och go fika. Barnen får alltid önska vad de vill ha. En bok om rymden, cykellampa och en låda lego fick Filip. ...