Orkar inte...
Vi fick en liten liten kille, han såg så perfekt och fridfull ut det gör det hela konstigt nog lite lättare...
Vi är hemma, vilar, försöker sova även om det inte går, vi har varandra det är huvudsaken!!
Elin
22 november 2011 21:44
Jag är så ledsen för er skull. Det är ingen tröst, men jag vet hur hemskt det är det ni går igenom, jag har varit med om det också. Vi hörs inte så ofta nu för tiden tyvärr men du vet att jag finns om det är nåt jag kan göra. Kramar!!
Kisse
22 november 2011 21:47
Jo Elin jag vet att du vet hur det är. Jag vet vart du finns och de är helt enkelt att livet snurrar på för fort i allas liv för att hinna träffas så ofta man skulle önska!
Kram