Jag har tagit bort spädbarninlägget i Ergon och Edwin sitter super bra i selen utan inlägget nu. I eftermiddag hoppas jag på en tur till skogen, murklorna har börjat titta upp :)

Eftersom murklor är gifta och måste kokas flera gånger innan de är ätbara ger vi inte barnen murklor. Som gravid och nu som ammande äter inte jag heller murklor men vi brukar ändå plocka och ge bort. Det är ju plockandet som är roligast ;)

Bilder för två år sedan, Filip plockar murklor och Lukas plockar älgbajs ;)

Jag tror jag vill ha hönsen och våran tuppis helt frigående på gården men tills allt är klart så har de fått en liten bur som pappa så snällt byggde ihop åt mig. Tanken är att kunna stänga in dom när jag vill ;) Men framför allt så måste jag fixa nått till min lilla odling så de inte pickar i sig våra gosaker vart eftersom de sticker upp.

Världens bästa hjälpredor.

Låter bilderna tala för sig själv!

Oj oj oj så mycket att göra nu, vill så mycket men hinner inte riktigt i den takt jag skulle önska. Målar, målar och målar. Rensar, planterar och sköter djuren på gården :)

Planteringslådorna har blivit fyra istället för två :) Morötter och sallad har blivit planterade i en. Jordgubbar och smultron i den andra. Potatis ska planteras i den tredje och i den fjärde ska det bli sockerärtor och rädisor :)

Kaninerna mumsar gräs och maskrosblad iväntan på utebur ska bli färdig!

Häcken ska klippas ner och rensas och staketet rätas.

Utemöblerna blir vita och fräscha.

De stora barnen har varit på förskolan både igår och idag och världens lättsammaste bebis gör ändå att jag hinner en hel del om dagarna ;)

Nu ska jag koka soppa så ikväll hoppas jag att jag får ut receptet på en mumsig soppa igen!!!

Igår tog vi oss en lång sväng till våra vänner Ankis, Jim, Ossian och Kyra. Anledningen var en tupp (och sällskapet såklart;))

Så himla roligt att vi fick en tupp av dom som dom kläckt upp själva :)

Tjuvknäppte ett kort på Edwin när han precis som somnat om efter amning en natt men ljudet från mobilen fick honom att slå upp ögonen och ge ifrån sig ett stort stort leende. Edwin är verkligen en glad bebis som är nöjd för det allra mesta :)

Minuten där efter somnade han om igen ;)

Nu är han dock förkyld och har dragits med feber några dagar men nu är det bara snoreriet kvar tror jag. Han är väldigt täppt och snorig så har han svårt att äta. Nästan lika glad bebis i alla fall men har svårt att sova. Det blir många små mål om dagen istället. Snorsugen är en räddare i nöden!!!

Koksalt och droppa bröstmjölk i näsan löser upp snoret som sedan sugs ut med näsfridan, låter super äckligt men man vänjer sig (både vuxen och barn) och den underlättar verkligen i förkylningstider.

Edwin är nu 4 månader och har hittat sina fötter :) Han fortsätter gå upp stadigt i vikt och ligger ungefär 2 steg över "normal" kurvan som han gjort sedan han föddes. Med andra ord följer han sin kurva jätte fint. 8850 gr och 68 cm lång. Vi har börjat lite lätt med smakisar men han har ännu inte förstått hur man får det att stanna i munnen, det mesta åker ut igen ;)

Han är för det allra mesta glad och en väldigt lättsam bebis som är nöjd bara han får mat. Han sover bra och helst i våran säng men oftast blir han kvar i våran säng efter nattamning bara för att det är lättsammast så ;) Vid halv åtta vill han helst somna i sin egen säng. Sover dessutom mer än gärna till halv tio, tio nästa morgon :)

Han är väldigt förtjust i sina gosar och tussar och gnussar i ansiktet med dom tills han somnar sedan håller han oftast den i ett stadigt tag i handen. Det händer att han tar napp när han ska sova ute i vagnen men det är mer undantag är rutin. Han är helt enkelt inte en napp bebis, trots att jag verkligen trugat med alla möjliga nappar.

Nu har vi plockat fram kläder i stl. 74 byxor och en del andra plagg i 68 passar dock bra ännu.

Ihelgen har vi äntligen träffat släktens yngsta och absolut minsta medlem. Vincent föddes 8 veckor för tidigt och fick spendera de första veckorna på sjukhus men vi har varit förkyld ända sedan han föddes och inte vågat hälsa på dom i rädsla att smitta ner dom med våran tjuriga förkylning som aldrig tycks vilja ge med sig. Vi är fortfarande inte helt friska men nu skulle han nästan vara född, den här veckan är hans beräknade födelsedatum.

Men nu blev det äntligen en träff.

Lille Vincent i min famn, kändes så skönt att äntligen få träffa honom. För alla har ju självklart varit väldigt oroliga för honom då han var så liten när han föddes men han har visat sig vara otroligt stark och slapp maskiner och sondmatning väldigt snabbt med tanke på hur tidigt han faktiskt föddes.

Vincent i farbror Petters famn. Petter är faktiskt den enda i våran familj som redan träffat Vincent. Redan samma dag han kom hem från sjukhuset eftersom Petter var där hemma hos dom och hjälpte till att renovera deras kök.

Nisse och Hugo, mamma Idah var med hon med :)